Jag har bytt adress på bloggen.
Den nya är:
Jag har bytt pga att jag inte kunde ge bloggen det utssende som jag ville att den skulle ha här på wordpress. Tyvärr!
Jag har bytt adress på bloggen.
Den nya är:
Jag har bytt pga att jag inte kunde ge bloggen det utssende som jag ville att den skulle ha här på wordpress. Tyvärr!
Ja självplågeriet fortsätter… undrar fortfarande när det här ska bli ”kul” för än så länge är det bara jobbigt och plågsamt. Frågade sambon när jag kom hem från dagens tur varfö man gör en sån här sak… han visste inte och det värsta är att jag vet inte heller… är jag en masochist?? Det kanske blir roligt så småning om… jag vet inte men jag lever iaf på hoppet just nu.
Veckans runda består av 5 minuters rask promenad som uppvärmning, jogging 3 minuter, 90 sekunders promenad, 5 minuters jogging, 2½ minuters promenad, 3 minuters jogging, 90 sekunders promenad, 5 minuters jogging och avslutar med 5 minuters promenad för att varva ner.
De första 15 minuterna var bara jobbigt, jobbigt, jobbigt men eftersom jag gick/jogga så blev det faktiskt lättare så jag körde programmet två gånger
Det jag funderar på är om 5 minuters promenad som uppvärmning är förlite… jag känner ju av det i vaderna när jag börjar springa.. de känns ”korta” och det känns som om jag ska få kramp… men efter ett tag så går det bättre… det gör ju fortfarande ont/ömt men den där krampkänslan försvinner och då blir det ju även mycket lättare att springa.
Vad tror ni? Vad är en lämplig uppvärmning innan man börjar springa?
Fyy faaaan vad motigt det var att ta sig ut på dagens pass… Jag hade verkligen ingen som helst lust eller motivation idag. Hade det inte varit för min sambo hade jag troligtvis aldrig tagit mig ut överhuvudtagt. Jag är glad för att jag har någon som kan sparka mig i arslet när det behövs!
Tyvärr var själva passet motigt som fan det också… det som gick såååå lätt i måndags var skitjobbigt idag men jag gjorde det iaf och det är jag nöjd med även om det inte blev något extra idag. Förhoppningsvis blir det lite lättare nästa gång.
Veckans program består av 5 minuters promenad som uppvärmning, 90 sekunders löpning, 90 sekunders promenad, 3 minuters löpning och sedan 3 minuters promenad som sedan upprepas totalt 2 gånger, programmet avslutas med 5 minuters promenad för att varva ner.
Jag gjorde det!! Jag sprang i 3 minuter.. inte en gång och inte 2 gånger utan hela 4 gånger!!! Detta pga att jag körde programmet två gånger idag. Jag har bestämt mig för att när jag väl är ute så ska jag gå/springa i 60 minuter så då kan jag lika väl köra programmet dubbelt. Att springa i 3 minuter var skitjobbigt.. inget snack om saken men med tanke på hur jobbigt jag tyckte det var att springa i en minut så var det egentligen inte så svårt. Jag måste faktiskt säga att jag tycker att passet idag var ganska ”lätt” jo det var jobbigt att springa i 3 minuter men passet i sig var helt överkomligt.
Fan jag gör verkligen framsteg. Skithäftigt!!
Dock börjar jag oroa mig lite för mina benhinnor. Det har slutat göra on när jag springer men nu har jag börjat känna av ömhet/”smärta” i höger benhinna när jag vilar… det känns inte riktigt bra… får se om det fortfarande är ömt i morgon… annars måste jag kanske ta ytterligare nån vilodag innan jag gör pass 2. Håll tummarna för att jag inte får nått problem.
Idag var jag och min dotter på diabeteskontroll. Det var inte så länge sedan vi var där (ca 5 veckor sedan) och då var hennes HbA1C alldeles för högt och hon fick tips och råd hur hon skulle få till det där med att komma ihåg att ta insulin på lunchen då det var det som var det största problemet. Ja som sagt så var det dags för ett återbesök nu för att få facit på hur hon fixat detta. Vi har bland annat startat en prenumeration på SMS-påminnelser vid lunchtid för att hon ska ta insulinet.

Återbesöket gick INTE bra. Hennes HbA1c låg ÄNNU högre än sist och det visade sig att hon ljugit ganska kraftigt för mig angående insulintagandet och blodsockervärden. Ett exempel är när hon tog sitt blodsocker idag vid mellis… till mig sa hon att hon hade 11 mmol/L men senare kom sanningen fram att blodsockermätaren hade visat Error och alltså hade hon ett värde ÖVER 28 mmol/L. Det värsta är att det egentligen inte är mig hon ljuger för utan henne själv. Det är ju hon som mår dåligt och det är hon som blir sjuk och skadar sina blodkärl med mera. Men hur ska man få en 13-årig tjej att förstå det?
Jag blir inte arg över det faktum att hon ljuger för oss om värdena eller att hon glömt att ta insulin men jag blir så jäkla besviken och ledsen. Jag VILL kunna lita på henne och inte kontrollera hennes blodsockermätare och insulinpump. Men det går ju tydligen tyvärr inte. ![]()
Så nu är det sista chansen för henne att behålla sin pump sa hennes diabetessköterska. Tar hon inte tag i det här nu och börjar ta sin insulin så åker pumpen och hon får börja med sprutorna igen. Nu kommer även diabetesteamets kurator och psykolog bli inkopplade så både vi och dottern får hjälp med vad nu problemet ligger i.
Det känns iaf skönt att jag bara ska jobba i två dagar till och sen har 4 veckors sememster så att vi förhoppningsvis kan styra upp det här lite med blodsockermätningar och inulindoser för det är fan ta mig inte lätt när man jobbar heltid. När vi gick igenom hennes diagram (Pumpdoser och blodsockervärden laddas över till en dator) så visade det sig att i stort sett så var den enda insulindosen hon tog på dagen vid kvällsmaten när vi var hemma och påminnde henne om att ta det. Dock visade det sig tyvärr också att hon då ljugit om nära varenda värde. Till oss hade hon sagt normalvärden eller strax däröver men sanningen var att alla värden låg mycket högre.
Ja det blir nog en tuff eriod framöver men förhoppningsvis med bättre blodsockervärden och mer insulin så blir hon en gladare och bättre mående tjej. Då kanske det inte känns lika jobbigt och orättvist att just hon har diabetes. Då orkar hon kanske ta tag i det lite själv också. Jag hoppas det iaf.
Idag var det dags för nästa etapp i c25k-programmet. Den här veckan ska jag gå raskt i 5 minuter för att sedan springa/jogga i 90 sekunder och sen gå i 2 minuter. Detta intervall upprepas 6 gånger och avlutas med 5 minuters promenad för att varva ner.
Det var jobbigt kanjag säga men att springa i 90 sekunder var faktiskt ingen omöjlighet för jag gjorde det …. hela 8 gånger faktiskt (joggade två 90 sekunders pass extra) och jag är skitstolt över min prestation.
Dock tycker inte mina vader om denna behandling och mina benhinnor protesterar fortfarande en del och jag låter fortfarande som ett ånglokomotiv men va fan…någonstans måste man ju börja. Jag funderar på om det evt kan vara skorna som inte riktigt är 100 till mig. Måste kanske börja fundera på om jag ska köpa nya (dyra) skor.
Haha… jag joggade faktiskt i 90 sekunder… De ni!!!
Den här veckan kan sammanfattas med ordet varmt. Det har varit varmt ute och på jobbet har både vi i personalen och maskinerna mer eller mindre mått illa av värmen. Det har varit en stressig vecka milt sagt.
Den här veckan har jag både börjat och avslutat första veckan på c25k-programmet. Även om det stundvis har varit rent smärtsamt så har det varit ack så skönt att få ha den där lilla stunden för mig själv.
Igår var det nog veckans varmaste dag och då passade jag på att ta min promenad/löptur på förmiddagen. Det var jobbigt men mest pga att det var så jäkla varmt. När jag kom hem från turen så var det 30 grader celcius i SKUGGAN. Inte konstigt att jag svettades som en gris (om de nu svettas?).
Innan passet igår var jag något orolig för om jag skulle klara att fortsätta på vecka två eller om jag skulle repetera vecka 1 en gång till innan jag fortsatte till nästa etapp men under passets gång så kom jag fram till att jag borde klara av att jogga i 90 sekunder och eftersom programmet är uppbygt på att hålla på i 30 minuter så blir det ju även färre intervaller så i vecka två så är det ”bara” 6 repetitioner istället för vecka 1 som hade 8.
Imorgon börjar vecka 2. Jag ser faktiskt fram emot det… skum känsla måste jag säga
Igår satte vi upp poolen här hemma till barnens glädje. Lite trist att vädret ska bli sämre nu men förhoppningsvis så kommer det snart lite värme igen och då finns poolen där fylld och klart till monsterna.
Ikväll var jag ute och ”sprang” igen. Enligt programmet som jag följer är detta vecka 1, dag 2 och till min överraskning så gick det faktiskt lättare att springa idag. Jag kände att jag hade lite mer ork och att det inte gjorde riktigt lika ont i benhinnorna som förra gången. Däremot har musklerna i vaderna börjat kännas ”tunga”…. jag hoppas att det går över snart.
Jag har alltid hatat att springa. Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv sprungit en hel minut… nej inte ens som barn. Jag HATADE att springa och jag har alltid HATAT att springa. Jag har suttit på min cykel eller i min bil och tittat på andra som sprungit och tänkt stilla i mitt sinne… vilka jävla idioter… att de bara ids…
Och nu är jag på väg att bli en sån där idiot själv. Vem kunde tro det… ja absolut inte jag! Hade någon sagt detta till mig för bara 3 månader sedan så hade jag asgarvat personen rakt upp i ansiketet och sedan idiotförklarat den stackars människan fullständigt.
Undra vad som hände? 40-års kris??!
Jag lutar mer och mer att sanningen faktiskt kan ligga lite åt det hållet. Men ja då får det väl vara så.
Iaf så vill jag inte romantisera löpningen eller joggingen. Det ÄR jobbigt, det GÖR ont och man blir äckligt svettig. Jag har ingen och noll kondition och för mig är det jättejobbigt att jogga i en hel minut. 60 sekunder är en lång tid när benhinnorna skriker och vaderna känns som om de ska få kramp när som helst och man låter som ett ånglokomotiv och hållet kommer lika säkert som ett amen i kyrkan. Det enda man tänker på är: är det inte slut snart, får jag inte gå snart, jag oooorkaaaar inte, JAG SKA KLARA DET!!!! och det blir till slut ett mantra som man upprepar för sig själv i huvudet (man kan helt enkelt inte säga det högt pga det inneboende ånglokomotivet).
Jag tror dock att jag faktiskt skulle kunna uppskatta att jogga, att jag skulle kunna tycka om det (för det gör jag helt ärligt inte just nu) problemet är att jag måste komma i form först för att kunna uppskatta det. Det jag gillar med det just nu är att jag får en stund för mig själv och att jag gör detta för MIN skull. Inte barnens, inte sambons eller någon annans skull utan bara för MIN. DET känns riktigt bra för den enda som kan göra en förändring vad gäller mig och min grundkondition är ju jag.
Det som är jävligt skönt med att jogga är när man har sprungit klart. När man strechat, druckit vatten och duschat och sitter i soffan och känner sig jäkligt nöjd med sig själv och sin bedrift, att man känner att man faktiskt förtjänat att sitta och slappa i soffa. DET är den stora belöningen med att jogga för mig i dagsläget
Fram tills idag har jag jagat lyktstolpar och det är väl iofs ok men jag kände att det gick lite för långsamt fram. Det är ”skönt” att springa på det sättet men jag är rädd för att jag blir för mesig och inte ökar upp takten på det sättet som man kanske bör. Så de senaste dagarna har jag googlat och läst på forum och i bloggar för att få tips på hur man ska springa och allt som hör till som nybörjare.
Många av de inlägg i forum och bloggar rekommenderade något som kallades för c25k. Nyfiken som jag är så blev jag ju bara tvungen till att ta reda på vad dessa bokstäver och siffror står för och efter lite googlande kom jag fram till deras hemsida www.c25k.com
c25k står för couch to 5k. Alltså drån soffpotatis till att springa 5 kilometer och är ett program för nybörjare som jag. Helt perfekt alltså. Blev först lite besviken då jag såg att programmet fanns som ”app” till iphone och liknande telefoner men jag hittade efter lite mera scrollning länkar till så kallade podcasts i mp3. Det kan jag använda till min fon. Dock gillade jag inte musiken på de filer som låg på sidan men efter lite ytterligare googlande så hittade jag en podcast med musik som passade mig.
Programmet håller på i 9 veckor och meningen är att man ska träna 3 gånger/vecka. Den första veckan består av en 5 minuters uppvärmning i en rask promenadtakt och sedan 60 sekunders joggning för att sedan gå i 90 sekunder. Detta upprepas 8 gånger så det blir en totaltid på 20 minuter och sen avlutas det hela med 5 minuters promenad.
Detta gjorde jag idaqg och jag kan berätta att det är sjuuuuuuuukt jobbigt att springa i hela 60 sekunder…. man hinner förbi måååånga lyktstolpar på 60 sekunder!!! När jag kommit till min 5 repetition så hade jag svinont i benhinnorna men jag kände bara att det här ska jag klara… så är det bara och när jag gjort mina 20 minuter så var jag så stolt över mig själv.
Nu sitter jag här i soffanoch är småöm mer eller mindre överallt men det är en skön ömhet ändå
Att springa ska ju vara en så enkel och billig sport.. Det är bara att snöra på sig ett par skor och sen ge sig ut. Om det bara vore så enkelt för det är det inte. Det folk ”glömmer” att berätta är att om man ska springa så krävs det bra skor med bra dämpning annars kommer benhinneinflammationen som ett brev på posten.
Ett par bra löparskor med dämpning ligger i prisklass från ca 1200 kr och uppåt… Njaaaa vet ju inte om jag anser att det är så jäkla billigt direkt. Och det är bara sommarskorna. Ska man då fortsätta springa på vintern då ”måste” man ha vinterskor också med bättre fäste i sulan så man kan springa på snöiga och isiga vägar som kostar minst lika mycket.
Sen måste man ju givetvis ha kläder. Visst det funkar med helt vanliga shorts/thights och t-shirt/linne och det är inte speciellt dyrt i sig och funkar ju bra på sommaren men på vintern funkar inte shorts så bra och ett par vinterfodrade löpar thight ligger på en 500-700 spänn och sen måste man ha en varmfodrad tröja och nån form av vindtät jacka också. Nej det är INTE en billig sport.
Givetvis får sporter kosta, så också löpning/jogging, det jag opponerar mig mot är den falska marknadsföringen… säg inte att en sport är billig och näst intill gratis när så inte är fallet.